Känslan av att följa en dröm

11.01.2019

Idag anlände kartonger med Homo maior. Jag fick hålla i den för första gången. Ställa in den i hyllan. Göra det där som jag har undrat hur det skulle kännas. Drömt om. 
Jag fylls på, vet att det var rätt. Njuter av känslostormen. För det är så det är, det är inte bara en känsla, ett lyckorus. Nej, det är så många, sammanflätade. Tankar som går i varandra, positiva, negativa och de så de där som talar om för mig att jag inte måste välja det ena eller det andra. Homo maior är lite som ett barn som jag nu vuxit upp och bryter sig fri. Jag får hålla tummarna för att det bär. Som tur är så är det bara en bok. Jag kan följa den här drömmen om och om igen. Fortsätta skriva. Testa nya sätt, sikta högre. 

Känslan av att följa en dröm är inte en känsla. Det är tusentals och jag följer med i vågen. Andas, njuter och är så tacksam för att jag får känna att jag verkligen lever.